Dunka mig gul och blå

De är ju faktiskt helt fantastiskt att ha sommarlov! Solen skiner från en klarblå himmel, männen är avklädda och alkoholen har sällan varit så god. Inte för att solen alltid är av godo, det fick jag bittert erfara när vi var ute och körde in en häst i fredags. Jag hade trott att det skulle ta sisådär två timmar. Det tog fem, och någon solskyddsfaktor hade jag inte laddat upp med. För att använda Maria NF:s uttryck så såg jag ut som en jätteräka framåt eftermiddagen. Tack och lov så är det extremt sällsynt att min hud börjar flagna, så nu är jag i alla fall vackert brun på vissa områden av kroppen.

Nåväl, det kändes lite surt att fortfarande vara halvt om halvt kräftfärgad när jag gick på Karins examensfest på lördagen, speciellt eftersom jag hade laddat upp med en helt ny klänning. Tack och lov så var uppenbarligen inte min nyvunna kroppskulör alltför avskräckande, men det kommer vi till. Patience, my friends! Festen var helt fantastisk; Karin och Mattias hade laddat upp med så mycket god att hälften bokstavligen antagligen hade varit nog. Framåt de sena timmarna så hade jag min vana trogen naturligtvis hamnat på balkongen med mycket gott sällskap, så gott att jag faktiskt inte sov hemma. Jasedärkomdenja! Dunkad har jag inte blivit, men blåmärken (av den bra sorten!) har jag gott om. Den som vill veta mer får bjuda ut mig på en öl. Fast inte på onsdag, då ska jag dricka upp min födelsdagsskumpa tillsammans med lördagsnattens sällskap.

Efter ytterst få timmars sömn släpade jag mig bort till Wayne's och fikade med Erika och Jocke (som inte heller var alltför alerta). Framåt kvällningen fick jag sällskap och ännu fler blåmärken. Med andra ord har det varit en jävligt bra helg! I veckan som kommer blir det dock mer allvar, så så fort jag är klar med kvällsvattningen av altanen så ska jag krypa till kojs. Det där är faktiskt en annan nackdel med det vackra vädret - min altan har antagit någon form av kärnvapenkrigslook och oavsett hur mycket jag vattnar så bränns blomsterstackarna sönder. Inte för att jag klagar, faktiskt. Hellre sol än regn!