Why???

Om det finns någon högre makt så är det dags att den börjar bli snäll mot mig. Nu. Jag börjar bli trött på det här.

Idag fick jag veta att det är högst möjligt (och förmodligen troligt) att masterprogrammet jag sökt till kommer att läggas ner på grund av för få sökande för andra året i rad. Beskedet kommer på torsdag, och jag är helt övertygad om att det inte kommer att vara positivt för min del. Det finns andra masterutbildningar i översättning, bland annat i Göteborg... men den är det är förmodligen inte aktuellt att söka till förrän HT-09. Så då ställer jag mig frågan: Vad i helvete ska jag göra i höst och nästa vår?

Jag har visserligen sökt en nybörjarkurs i spanska, så det alternativet finns. Frågan är om jag verkligen vill ge mig in på ännu ett språk, speciellt när jag fortfarande har problem med franskan? Jobba går ju iofs, men då ska det vara ett arbete där jag trivs (annars kan jag faktiskt lika gärna plugga). Eller ska jag jobba och plugga? Och vad ska jag jobba med? Eller ska jag helt enkelt bara gå och hänga mig från närmaste lyktstolpe redan nu?

Rent ut sagt så blir jag så jävla trött. Jag fyller 33 om några veckor, och jag vill bara bli klar med min utbildning och få påbörja någon form av vettig karriär så fort som möjligt. Inte spendera ett år i en kvasivariant av limbo. Till råga på allt känns det extra surt att jag kanske måste flytta till nästa höst. Missförstå mig rätt; trots att jag är stockholmare så skulle Göteborg definitivt min svenska city of choice. Efter utbildningen. Jag vill vara kvar här, bli klar och sedan söka jobb och eventuellt flytta. Enda ljusningen i eländet är väl att jag har fantastiska vänner i Göteborg, så jag slipper i alla fall sitta ensam och gråta om jag hamnar där.

Här hade jag tänkt njuta av sommaren. Istället så ökades stressnivåerna på med ungefär 583%. Håll tummarna för att de beslutar sig för att faktiskt starta masterprogrammet. Annars lär jag ringa och gråta mot era axlar.