Vad är det för fel på folk?!?

Nu råkar jag ju gilla matlagning om det mot förmodan skulle ha undgått någon. Att stå vid spisen är inte allas melodi, och det är helt okej. Däremot så blir jag mörkrädd när jag läser om vad vissa människor stoppar i sig och dessutom påstår är mat. Om man nu uppebarligen inte kan laga mat, varför envisas med att komponera egna skapelser och förstöra oskyldiga råvaror som inte gjort världen något ont? Courtesy of Hanne så kan jag exempelvis delge er detta "recept" på en styggelse som hon erbjöds hemma hos några labradoruppfödare (Hanne har för övrigt kunnat konstatera att det alltid är labbefolk som bjuder på den äckligaste maten, så nu vet ni det):

Pizza á la XXXXXX

4 plattor smördeg
ketchup
8-10 skivor medvurst (gärna cognacsmedvurst)
4 grillkorvar
1 skivad banan
10-12 cocktailtomater
3 dl riven ost

Kavla lätt ut den tinade smördegen och pensla ut ketchup över varje platta. Garnera med medvurst, korv, banan och tomater. Strö över osten. Placera i mitten av ugnen i 225 graders värme tills osten smält. Smaklig måltid...

Enligt den tillagande tantens make så skulle anrättningen dessutom dränkas i lingonsylt eftersom "Det finns inget som är så gott att inte lite lingonsylt kan göra det godare". Just kill me now.

Nåja, vi vandrar vidare i det svenska matkulturlandskapet. På familjeliv.se kan man i vanlig ordning hitta hiskeliga saker, och jag vill härmed introducera er för något som kallas chipsgratäng:

"Den vi gör använder vi oss av Grillchips som man först smular i botten på en smord form. Steket strimmlat nötkött och kryddar med massor av grillkrydda..häller på grädde..häll det sedan i över chipsen i formen..varva med chips..överst lägger man chips och riven ost..o så in i ugnen..otroligt onyttigt men otroligt gott..finns dock MASSOR av varianter!!!"

Menvafan...? Om jag tvingar mig själv kan jag köpa chips, nötfärs, grillkrydda och ost. Men grädde på eländet? Fast det är klart, det verkar vara lika hög klass på matlagningen i det hemmet som på stavning och grammatik.

Jag blir rädd. Tur att jag i min bekantskapskrets har många duktiga kockar, för annars skulle jag knappt våga äta utanför mitt eget hem. Jag svär, om jag någonsin blir tvungen att äta chipsgratäng så kommer jag nog att stillsamt karva upp handlederna med närmaste bestick...