Fika eller tälta?

Här har det varit full rulle, må jag säga. I onsdags hade jag mitt första hovispass på NH och jag hade förberett en lång städlista som jag räknade med skulle räcka större delen av kvällen (och personalen såg faktiskt lite bleka ut om nosen när jag gick igenom listan). Men nej, för vi hade en av de folkfattigaste kvällar jag skådat under min tid på NH. Klockan åtta på kvällen var listan genomgången. Tack och lov så finns ju alltid disken, och där hamnade den stackars provjobbaren en bra stund (delegera tråkjobb is the shit!).

Nåväl, på torsdagen hamnade jag på NH igen. David och Maria satt och glassade med varsin kall öl, och självklart kunde jag inte låta bli att joina dem som den dåliga flicka jag är. Detta trots att jag var iklädd sunkiga mysbyxor och en topp från artonhundrafrösihjäl. Hmmm.... Nåväl, innan jag blev så pruttfull att jag vinglade hem så hann vi diskutera både swingpjattar och förekomsten av utvecklingsstörda på utflykt i Linköpings naturområden. Fråga David, jag är helt oskyldig.

Fredagen? NH igen. Förstås. Det var veckans återkommande tema - jag antar att det tål att nämnas att det dessutom var vin- och drinkutbildning på måndagen och ölutbildning på tisdagen. Det är nog tur att stället stänger i sommar för annars skulle jag lika gärna kunna börja betala hyra. But I digress. Fredagen jobbade jag i servisen (sista passet för terminen) och jag kunde ännu en gång konstatera att det är fel på folk. Kvällen kändes komplett när Soljuicemannen dök upp. Jag fick senare höra att Pappa (nej inte min pappa, Pappa) hade gått fram och pratat med honom och frågat hur det gick på tjejerna. Soljuicemannen svarade lite spjuveraktigt att jodå, det gick nog bra... "Men det är ju svårt det här med vad man ska göra på en dejt. Ska man ta en fika eller åka och tälta?". Klockrent.

På lördagen blev det ett trendbrott, nästan i alla fall. Kvällen spenderades med föräldrar och Melodifestivalen, men efter det så gick jag... ja, ni anar väl redan. Eftersom jag faktiskt inte var toktankad vid stängning så hjälpte jag till att städa, och efter många om och men hamnade jag i säng vid 07.30-tiden på morgonen. Håhåjaja. Efter att ha spenderat sex av sju dagar på NH så tyckte jag att det faktiskt fick räcka, så jag skippade söndagsmyset utan satt hemma och försökte tvinga mig själv att skriva hemtenta. Det gick sådär.

Jag ska fortsätta med mina hemtenteförsök i veckan, och måtte jag bli klar till torsdag som planerat eftersom helgen är totalspäckad med födelsdagsfirande i dagarna två samt fattömning. Luften har gått ur mig ganska rejält iom den nedlagda masterutbildningen, men det verkar som om jag kanskekanskekanske har ett roligt jobb på G i höst. Håll tummarna!

Vem f-n är Nisse Hult?!

På förekommen anledning (=kryptiskt SMS från Erika som frågade om jag inte hade "något att berätta?") så ska jag börja med att dementera: Nej, jag har inte fått ligga. Ja, jag och Nisse vandrade iväg från NH i fredags. Vi svängde förbi BK och Harry's, konstaterade att folket där som alltid inte var något att ha och gick därefter var och en hem till sitt. Inget ligga, ingen spirande romans. Sorry. Jag är kanske mest sorry av alla, för rent generellt verkar jag aldrig mer få ligga. Vem har snott min mojo?

Hursom. Jobbade ikväll och försökte mig på Det Stora Horexperimentet: The Sequel. Funkade sådär, om inte annat var det en intressant studie i mänskligt beteende. De kvinnliga gästerna placerade sig i den "manliga" delen av baren, och jag fick grabbarna. Jag tror att vi hade fått bra mycket mer i dricks om jag hade fått sätta upp min fina skylt med "Dricksa! Annars byter brunetten till pikétröja." Men nej. Marcus var dum och tråkig, så än en gång är vi mot Marcus.

Jag har egentligen en tenta på måndag, men jag tror att jag skiter i den eftersom jag ändå inte måste jaga en fil kand. Kanske är det inte så dumt med ett nedlagt masterprogram trots allt? Jag kan roa mig med att studera naturresurserna någon gång i juli istället. Omtentatillfälle is the shit. Jag har stressat tillräckligt den här terminen. Nu ska nog lallas lite.

Why???

Om det finns någon högre makt så är det dags att den börjar bli snäll mot mig. Nu. Jag börjar bli trött på det här.

Idag fick jag veta att det är högst möjligt (och förmodligen troligt) att masterprogrammet jag sökt till kommer att läggas ner på grund av för få sökande för andra året i rad. Beskedet kommer på torsdag, och jag är helt övertygad om att det inte kommer att vara positivt för min del. Det finns andra masterutbildningar i översättning, bland annat i Göteborg... men den är det är förmodligen inte aktuellt att söka till förrän HT-09. Så då ställer jag mig frågan: Vad i helvete ska jag göra i höst och nästa vår?

Jag har visserligen sökt en nybörjarkurs i spanska, så det alternativet finns. Frågan är om jag verkligen vill ge mig in på ännu ett språk, speciellt när jag fortfarande har problem med franskan? Jobba går ju iofs, men då ska det vara ett arbete där jag trivs (annars kan jag faktiskt lika gärna plugga). Eller ska jag jobba och plugga? Och vad ska jag jobba med? Eller ska jag helt enkelt bara gå och hänga mig från närmaste lyktstolpe redan nu?

Rent ut sagt så blir jag så jävla trött. Jag fyller 33 om några veckor, och jag vill bara bli klar med min utbildning och få påbörja någon form av vettig karriär så fort som möjligt. Inte spendera ett år i en kvasivariant av limbo. Till råga på allt känns det extra surt att jag kanske måste flytta till nästa höst. Missförstå mig rätt; trots att jag är stockholmare så skulle Göteborg definitivt min svenska city of choice. Efter utbildningen. Jag vill vara kvar här, bli klar och sedan söka jobb och eventuellt flytta. Enda ljusningen i eländet är väl att jag har fantastiska vänner i Göteborg, så jag slipper i alla fall sitta ensam och gråta om jag hamnar där.

Här hade jag tänkt njuta av sommaren. Istället så ökades stressnivåerna på med ungefär 583%. Håll tummarna för att de beslutar sig för att faktiskt starta masterprogrammet. Annars lär jag ringa och gråta mot era axlar.

Vad är väl en bal på slottet?

Den här veckan är vi mot Marcus. Se, på det senaste bokningsmötet så bokade jag in mig att jobba både fredag och lördag den här helgen. Senare fick jag veta att Erika skulle komma hit. Jag jobbar alltid när hon är här, det suger. Anyway, i början på veckan så kikade jag på bokningsschemat på nätet, and lo and behold, jag stod inte inbokad på lördagen. Fantastiskt. Jag kände att jag riktigt älskade Marcus.

Plikttrogen som jag är frågade jag honom igår hur det egentligen låg till, och då hade han ju förstås insett sin miss och bokat in mig efter att jag hade varit inne och kikat. Plötsligt älskade jag inte alls Marcus längre. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Här ska det inte festas inte. Att försöka få tag i någon som vill jobba på lördag lär bli svårt, men försöka duger. Vi har trots allt servismiddag ikväll, tänk vilket gyllene tillfälle att försöka muta till sig en ledig lördag!

Vinprovningen igår var för övrigt riktigt givande, och förhoppningsvis ska jag kunna förmedla lite nya kunskaper till mina ärade och älskade kollegor ikväll (bäst att passa på att smöra ifall någon av dem läser och kan tänkas vilja jobba lördag). Det enda negativa var att jag tvingades smaka på Riesling och Gewürtztraminer. Gaaaaah. Äckligare druvsorter finns inte. Jag är mot. Däremot så var vi duktiga vinprovare och spottade ut de rara dropparna, så jag är i högform inför kvällen och tänker bli sådär lagom full. Bäst att passa på eftersom jag nu inte får festa i helgen. >:/

Skål tamejfan!

Nu blev jag riktigt nostalgisk av min rubrik... tänk om Jacob Dahlin fortfarande förgyllde TV-kvällarna!

Hursomhelst, snart ska jag skåla lite lagom, sådär. I måndags ringde David och tyckte att jag ville hålla i en vinutbildning på torsdag (dvs imorrn). Efter tio sekunders lätta panikkänslor (hur i h-e sätter man ihop en vinutbildning på så kort tid?) så tyckte jag det också, så om en timme ska jag prova mig igenom hela NH:s vinsortiment. Gud hjälpe mig. Undrar hur bra jag kommer att vara på att utbilda imorgon? Tack och lov för internet - istället för att behöva bläddra i den litteratur jag har så har jag skamlöst kunnat rippa en massa text. Klandra mig lagom, jag har haft annat att göra än att skriva ett kompendium... På något sätt ska jag väl klara av att sätta ihop några stolpar under morgondagen så jag kan babbla i en timme, därefter blir det servismiddag. Jag känner redan att jag nog kommer att vara mer sugen på Coca-Cola än Staropramen.

I övrigt så är det intet nytt på västfronten. Jo förresten, de skor jag beställde för tio dagar sedan via nätet och som skulle vara här på 48 timmar (eller hur...) anlände äntligen igår. Och var naturligtvis för små. Så inom några dagar måste jag se till att pallra mig till posten och returnera dem, och därefter vänta ytterligare några veckor på ett nytt par eftersom de ska skutta tillbaka till England. Hata! Jag lyckades klämma ner fossingarna ändå, och om man bortser från att de var just litet för små... guuuud vilka sköna skor! Typiskt!

Nej, nu ska jag ta och sminka till mig och sedan vandra bort och dricka tio olika sorters vin. Ujujuj...

Vad är det för fel på folk?!?

Nu råkar jag ju gilla matlagning om det mot förmodan skulle ha undgått någon. Att stå vid spisen är inte allas melodi, och det är helt okej. Däremot så blir jag mörkrädd när jag läser om vad vissa människor stoppar i sig och dessutom påstår är mat. Om man nu uppebarligen inte kan laga mat, varför envisas med att komponera egna skapelser och förstöra oskyldiga råvaror som inte gjort världen något ont? Courtesy of Hanne så kan jag exempelvis delge er detta "recept" på en styggelse som hon erbjöds hemma hos några labradoruppfödare (Hanne har för övrigt kunnat konstatera att det alltid är labbefolk som bjuder på den äckligaste maten, så nu vet ni det):

Pizza á la XXXXXX

4 plattor smördeg
ketchup
8-10 skivor medvurst (gärna cognacsmedvurst)
4 grillkorvar
1 skivad banan
10-12 cocktailtomater
3 dl riven ost

Kavla lätt ut den tinade smördegen och pensla ut ketchup över varje platta. Garnera med medvurst, korv, banan och tomater. Strö över osten. Placera i mitten av ugnen i 225 graders värme tills osten smält. Smaklig måltid...

Enligt den tillagande tantens make så skulle anrättningen dessutom dränkas i lingonsylt eftersom "Det finns inget som är så gott att inte lite lingonsylt kan göra det godare". Just kill me now.

Nåja, vi vandrar vidare i det svenska matkulturlandskapet. På familjeliv.se kan man i vanlig ordning hitta hiskeliga saker, och jag vill härmed introducera er för något som kallas chipsgratäng:

"Den vi gör använder vi oss av Grillchips som man först smular i botten på en smord form. Steket strimmlat nötkött och kryddar med massor av grillkrydda..häller på grädde..häll det sedan i över chipsen i formen..varva med chips..överst lägger man chips och riven ost..o så in i ugnen..otroligt onyttigt men otroligt gott..finns dock MASSOR av varianter!!!"

Menvafan...? Om jag tvingar mig själv kan jag köpa chips, nötfärs, grillkrydda och ost. Men grädde på eländet? Fast det är klart, det verkar vara lika hög klass på matlagningen i det hemmet som på stavning och grammatik.

Jag blir rädd. Tur att jag i min bekantskapskrets har många duktiga kockar, för annars skulle jag knappt våga äta utanför mitt eget hem. Jag svär, om jag någonsin blir tvungen att äta chipsgratäng så kommer jag nog att stillsamt karva upp handlederna med närmaste bestick...

Nu har jag gjort det!

Nej, inte blivit av med oskulden (det var väldigt länge sedan), utan faktiskt träffat min nätflirt! Vi tog en fika på stan och tiden flög iväg, för trevlig är han. Och smart. Och läkarstuderande. Och kan uttrycka sig i skrift. Och jag är naturligtvis så jävla skeptisk, för alla män jag träffar verkar ha någon form av allvarlig störning som inte visar sig förrän efter några månader. Om det blir någon fortsättning följer får vi se (jag sa inget och han sa inget, kanske inte så lovande), jag lovar att hålla er underrättade.

Förmodligen är det för att jag egentligen inte vill plugga, men jag känner mig sjukt sugen på att gå ut och ta en öl. Katja jobbar på Bishop's Arms ikväll, så jag funderar på om jag skulle ta och smita in där en liten sväng. Jag skulle ju faktiskt behöva gå en sväng till Hemköp, och BA ligger trots allt på vägen. Inte kan jag bara gå förbi och låta bli att hälsa på min hårt arbetande väninna?

Jag är en dålig, dålig människa... men det är ju ändå lördag kväll. Måste man verkligen ägna sig åt skönlitterär analys då? Kan man inte bara få ta en öl eller fem?

Eftersom det klagas så förbannat...

...från vissas håll så får jag väl se till att blogga lite då. Inte för att jag vet om det hänt så där oerhört mycket sedan sist, men jag har i alla fall lyckats klara några tentor och det är väl vackert så.

Jag lyckades dessvärre med sedvanlig dålig planering härom helgen. I ett försök att öka dricksinkomsterna på NH utförde jag Det Stora Horexperimentet: brutalt urringad topp och med håret utsläppt försökte jag lura av våra ärade gäster deras statligt utbetalade ören. Lönehelg var det dessutom. Hade det kunnat bli bättre? Jovars. Jag hade nämligen helt glömt bort att jag jobbade samma kväll som Elinpiaden gick av stapeln. Gissa hur många gäster vi hade? Helt rätt, inte speciellt många. Jag får helt enkelt försöka igen, och får fortsätta försöka ta till mig av alla komplimanger jag fick för mitt för en gångs skull utsläppta hår. Jag är fortfarande skeptisk till om det är något jag bör fortsätta med (uppsatt hår is the shit), men Jessica sa att jag såg fem år yngre ut, och DET gillar jag skarpt!

Veckan har i övrigt varit stillsam. Idag var Helena här och åt rådjur med potatisgratäng och balsamicoreduktion. Tokgott! Sedan satt vi och kollade på YouTube och pratade hästar. På tal om hästar så är det helt ljuvligt att vara ute och rida just nu. Landskapet förändras från gång till gång, fåglarna kvittrar och i tisdags kunde jag faktiskt rida i t-shirt. Helt otroligt, det var inte så länge sedan som jag åkte ut till stallet iklädd fyra lager kläder.

I helgen ska jag faktiskt försöka vara duktig och skriva på den förbannade C-uppsatsen, och det är allt jag tänker säga om den. Det ska bli desto roligare att jobba mitt första hovispass om några veckor - riktigt spännande!

Sist men inte minst så tänker jag presentera nätets bästa ställe för e-cards: someecards 

Surfa dit och gör dina vänner glada!